Afrika har fått 8 billioner (8 000 000 000 000 000) i bistånd de senaste 40 åren men ändå råder det misär. Biståndet har skapat ett beroende då det aldrig funnits krav på motprestation. Biståndet har passiviserat, några incitament att hushålla med resurser har aldrig funnits. Befolkningen i Afrika var för 40 år sedan omkring 344 miljoner, idag har befolkningen med biståndets hjälp tredubblats. Befolkningstillväxten i Afrika väntas dessutom mer än fördubblas de närmaste 45 åren. Ju fler afrikaner desto större utvandring till Väst. Numera uppgår summan som de utvandrade sänder hem till det tredubbla mot vad biståndet i sig utgör. Bistånd och gåvor ger folkökning som driver på utvandring som ökar bistånd och gåvor som ger fler människor. En ond cirkel.
Fler människor konkurrerar om tillgängliga resurser vilket bland annat har lett till avskogning, detta har i sin tur direkt och indirekt lett till torka och ökenspridning. Redan i början av 90-talet drabbades "svenska" småfåglar av allvarlig torka i övervintringsområdena söder om Sahara. Bestånden har aldrig repat sig och allt tyder på att torrperioderna kommer allt oftare. Värst drabbade är arter som ladusvala, näktergal, stenskvätta, trädgårdssångare, lövsångare och svartvit flugsnappare. Lövsångarna har minskat till en tredjedel sedan 1980-talet. När det t ex gäller den svartvita flugsnapparen så har den inte hunnit ställa om flytten till rådande förhållanden och missar därför "larvtoppen". Det betyder att det inte finns mat åt ungarna. Frågan är om fåglarna med sin korta livscykel hinner anpassa sig innan det är för sent. Överbefolkning är en viktig orsak till miljöförstöring och klimatförändringar, biståndet i sig bidrar till en artfattig värld. Personligen hade jag sett biståndet kopplat till barnbegränsning och på så sätt hade artrikedomen kunnat bevaras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar